onsdag 29 september 2010

. . .

vad tänkte jag med egentligen???
hur kunde jag ens tro att något skulle ske, att jag aldrig lär mig...
It is not ment to be

det kanske är tidigt att säga detta redan nu men det är så det känns...
att jag inte kan leva efter det jag vill leva...
utan jag hoppas och önskar allt för mycket och så blir jag besviken när det inte sker...
när ska jag lära mig???

It may be to soon, but better now then later...

vem hade ändå trott att det skulle funka, jag menar vi träffades på en nattklubb...
hur ofta funkar det egentligen...???

ja jag vet att jag kanske är lite väl negativ just nu men vad ska jag göra när det är så jag känner just nu, är helt ensam hemma och kan inte sova :(

jaja jag får väl helt enkelt ta och börja om igen och denna gång blir det inga åter fall till en viss person, för det tåget har gått för sista gången...

och dessutom har pirret och det ständiga leendet lagt sig redan så det kanske ändå inte va meningen helt enkelt utan bara en tillfällig sinnes förvirring :)

men kommer alltid tycka att han har magiska ögon och det finaste leende :)
<3 <3 <3

2 kommentarer:

  1. Det är bättre att vänta på sin prins än att få en massa grodor på halsen som din syster har fått hela sitt liv :))
    Du kommer att hitta din rätte någon gång, bara ta det lugnt...

    Kram systeryster.

    SvaraRadera
  2. ja men när är denna någon gång...
    jag trodde detta va min prins för tror mig jag har fått riktiga paddor på halsen... och jag blir inte av med dem som du blivit... de håller sig kvar... men jag ger inte upp! än är inte hoppet ute :)
    kram kram

    SvaraRadera